Luft
Vi bränner, förstör
Vi förgör allt vi kan
när vi kan
för att vi kan
För att vi måste
För att vi inte har något annat
För att vi hatar
för att vi älskar
För att vi känner
för att vi inte känner
Flyr ifrån verkligheten
men vem säger det är fel
Mitt är inte ditt och har aldrig varit ditt
Låt mig vara ifred
Jag går inte i bitar
Jag är i bitar
Du frågar inte
"var är din moral,
vart är ditt förnuft,
vart är din själ?"
För du kanske vet nu
att jag inte har någonting kvar
Vi förgör allt vi kan
när vi kan
för att vi kan
För att vi måste
För att vi inte har något annat
För att vi hatar
för att vi älskar
För att vi känner
för att vi inte känner
Flyr ifrån verkligheten
men vem säger det är fel
Mitt är inte ditt och har aldrig varit ditt
Låt mig vara ifred
Jag går inte i bitar
Jag är i bitar
Du frågar inte
"var är din moral,
vart är ditt förnuft,
vart är din själ?"
För du kanske vet nu
att jag inte har någonting kvar
Allt som var
som kunde bli
som aldrig blev
som aldrig var
som aldrig är
Borta
Luft
Giftiga ångor
Andas inte
Total förstörelse
Total förgörelse
Ingen skam
Ingen ånger
Det är överspelat
Jag kan det utantill
Strunta i allt
allt struntar ju i dig
Låt mig vara
Kom inte nära
Jag hugger dig
Bort, gå din väg
Lämna mig ifred
med mina bitar
trasor och ensamhet
Jag är inte värd din tid
någons tid
någon tid
Och ingen vill ha den
Så bort, jag låter dig inte
komma nära
Bort, förstår du inte
jag är ingen
ingen är jag
Slösa inte tid på luft
Slösa inte tid på mig
Men vem pratar jag med
ingen pratar ju med mig
de vet ju
att jag är luft
Slösa inte tid på mig
Men vem pratar jag med
ingen pratar ju med mig
de vet ju
att jag är luft
Ta mig härifrån
I decided long ago
Never let your loved ones know
Who you really are
People want the truth but never want the scars
Och du minns den du var med förakt, lite hat
Det är storm ute, åskar, blixtrar, ösregnar och blåser halv orkan nästan. Ibland tycker jag om stormar väldigt mycket, jag känner på något vis att de är som mig. Ibland är jag en storm.
Suktar efter vodka och cigaretter till tusen, skulle nästan göra vad sjutton som helst för det. Får fråga syster om hon kan låna en peng till cigg, jag hoppas det. Dör snart utan. Åtminstone blir jag vansinnig och helt förvriden i huvudet. Jag behöver någonting som är dåligt men ändå gör nytta, om ni förstår. Fan vad jag är borta nu. Vart är jag, egentligen. Inuti, alltså. Jag vet inte. Jag försvann, ännu en gång. Men vart? Vart tar man vägen egentligen?
Psykbesök
Besöket hos psykologen igår var lite annorlunda än tidigare. Det första hon sa när jag satt mig i hennes rum var: "Jag måste fråga om självmordsförsöket för det är inte okej att ta så många tabletter. Jag har en liten lista här vi ska gå igenom för att se hur situationen runtomkring den dagen såg ut och om det fanns några bidragande faktorer som utlöste det hela."
Normalt sett när jag kommer till psyk efter att ha varit på sjukhuset så säger de inte direkt någonting alls om det, bara att de läst i journalen att jag varit där och frågar hur jag mår nu, men denna psykologen sa det hela på ett lite barskt sätt och ville ha detaljerad information om allt kring situationen. Jag sa att det finns inte så mycket att säga, för det är aldrig något speciellt som utlöser det, utan jag försöker tills jag lyckas och så har det alltid varit. Tillade även att jag faktiskt hamnar på akuten minst tre gånger per år efter allvarliga intoxer och hon hummade och sa att jo, det läste jag faktiskt om.
Hon tyckte även det var konstigt att psykläkarna på sjukhuset aldrig gör någonting åt att jag kommer dit då och då efter självmordsförsök och jag sa det att ja men de har väl gett upp vid det här laget och tänker väl som så att jag kommer ju bara hamna där igen sen om jag skulle bli inlagd och sedan få åka hem. Hon frågade om det var så och jag sa ja. Hon tänkte att de kanske lät mig gå hem för att jag säger att det är det jag vill, men då förklarade jag det att hur många säger egentligen "Ja jag vill åka hem för jag tänker försöka på nytt" och hon höll med om att det är ju inte direkt så många som gör det om de faktiskt vill dö. Hon frågade även om jag skulle vilja läggas in men det vill jag ju inte för det hjälper ingenting att vara inlåst utan jag mår bara sämre utav det, men att jag tycker att det egentligen inte borde vara så som det är, att jag faktiskt får åka hem efter något sådant. Det borde ingen få göra, även om jag själv vill hem.
Innan besökstiden var slut pratade jag lite med sjuksköterskan om nya blodprover och jag ska dit på måndag för att ta dem. Är livrädd och stressad över det. De frågade vad det är som gör att jag är så rädd för sprutor men hälften av anledningen vet jag inte, den andra hälften är för att det är någon som sticker in ett vasst objekt under huden på mig och det känns som ett övergrepp. Men jag är lika rädd av att se någon annan ta en spruta, får blunda när jag ser något sådant i filmer/på TV för jag rycker till hela jag och blir jätte obekväm. Men jag vill ha gjort det så det är över.
Innan jag gick hem så sa psykologen att hon hoppas jag inte mår såhär dåligt när vi ska ses nästa gång. Jag fånlog och sa: "Det kan jag garantera dig att jag kommer att göra. Det är bara svart för mig." Hon hoppades ändå det skulle vara bättre men det blir det ju aldrig. Det blir ju bara värre och värre för varje äckliga dag som går.
Idag fick jag även ett brev ifrån psyk om en ny läkartid redan i början av juli. Varför jag ska dit igen såhär fort inpå att jag träffat henne vet jag inte men det märker jag när jag kommer dit.
Fick även sjukavgiftsräkningen på över 2000kr vilket inte alls är kul eller lämpligt då jag inte ens tror jag kommer ha råd med alla äckliga räkningar jag har denna månad men måste betala ändå med pengar som inte finns. När jag räknade ut hur mycket jag skulle ha kvar efter alla räkningar som jag kom ihåg landade slutbeloppet på runt 300kr, men då är inte alla räkningar med för jag har ingen aning om vad vissa ligger på. Men avrundat så får jag kanske 100kr kvar och då ska jag ha mat till mig och katterna också, plus hushållsartiklar och medicin. Det går inte ihop och jag blir galen. Den här månaden kommer verkligen bli ett helvete.
Skulle även vilja komma på någon ny design för jag orkar inte med denna och jag orkar inte med att jag aldrig får några idéer. Det blir alltid samma visa om och om igen och det är tråkigt. Jag vill vara kreativ, men det är jag inte. Den delen försvann för länge sedan och vill inte komma tillbaka.
Ha det fint så skriver jag vid ett annat tillfälle.
Normalt sett när jag kommer till psyk efter att ha varit på sjukhuset så säger de inte direkt någonting alls om det, bara att de läst i journalen att jag varit där och frågar hur jag mår nu, men denna psykologen sa det hela på ett lite barskt sätt och ville ha detaljerad information om allt kring situationen. Jag sa att det finns inte så mycket att säga, för det är aldrig något speciellt som utlöser det, utan jag försöker tills jag lyckas och så har det alltid varit. Tillade även att jag faktiskt hamnar på akuten minst tre gånger per år efter allvarliga intoxer och hon hummade och sa att jo, det läste jag faktiskt om.
Hon tyckte även det var konstigt att psykläkarna på sjukhuset aldrig gör någonting åt att jag kommer dit då och då efter självmordsförsök och jag sa det att ja men de har väl gett upp vid det här laget och tänker väl som så att jag kommer ju bara hamna där igen sen om jag skulle bli inlagd och sedan få åka hem. Hon frågade om det var så och jag sa ja. Hon tänkte att de kanske lät mig gå hem för att jag säger att det är det jag vill, men då förklarade jag det att hur många säger egentligen "Ja jag vill åka hem för jag tänker försöka på nytt" och hon höll med om att det är ju inte direkt så många som gör det om de faktiskt vill dö. Hon frågade även om jag skulle vilja läggas in men det vill jag ju inte för det hjälper ingenting att vara inlåst utan jag mår bara sämre utav det, men att jag tycker att det egentligen inte borde vara så som det är, att jag faktiskt får åka hem efter något sådant. Det borde ingen få göra, även om jag själv vill hem.
Innan besökstiden var slut pratade jag lite med sjuksköterskan om nya blodprover och jag ska dit på måndag för att ta dem. Är livrädd och stressad över det. De frågade vad det är som gör att jag är så rädd för sprutor men hälften av anledningen vet jag inte, den andra hälften är för att det är någon som sticker in ett vasst objekt under huden på mig och det känns som ett övergrepp. Men jag är lika rädd av att se någon annan ta en spruta, får blunda när jag ser något sådant i filmer/på TV för jag rycker till hela jag och blir jätte obekväm. Men jag vill ha gjort det så det är över.
Innan jag gick hem så sa psykologen att hon hoppas jag inte mår såhär dåligt när vi ska ses nästa gång. Jag fånlog och sa: "Det kan jag garantera dig att jag kommer att göra. Det är bara svart för mig." Hon hoppades ändå det skulle vara bättre men det blir det ju aldrig. Det blir ju bara värre och värre för varje äckliga dag som går.
Idag fick jag även ett brev ifrån psyk om en ny läkartid redan i början av juli. Varför jag ska dit igen såhär fort inpå att jag träffat henne vet jag inte men det märker jag när jag kommer dit.
Fick även sjukavgiftsräkningen på över 2000kr vilket inte alls är kul eller lämpligt då jag inte ens tror jag kommer ha råd med alla äckliga räkningar jag har denna månad men måste betala ändå med pengar som inte finns. När jag räknade ut hur mycket jag skulle ha kvar efter alla räkningar som jag kom ihåg landade slutbeloppet på runt 300kr, men då är inte alla räkningar med för jag har ingen aning om vad vissa ligger på. Men avrundat så får jag kanske 100kr kvar och då ska jag ha mat till mig och katterna också, plus hushållsartiklar och medicin. Det går inte ihop och jag blir galen. Den här månaden kommer verkligen bli ett helvete.
Skulle även vilja komma på någon ny design för jag orkar inte med denna och jag orkar inte med att jag aldrig får några idéer. Det blir alltid samma visa om och om igen och det är tråkigt. Jag vill vara kreativ, men det är jag inte. Den delen försvann för länge sedan och vill inte komma tillbaka.
Ha det fint så skriver jag vid ett annat tillfälle.
Ilska
Imorgon ska jag till psykologen och jag orkar verkligen inte. Skulle egentligen varit där igår men jag hade ingen ork till att gå upp, fixa mig och ta bussen och vara bland människor så jag ringde återbud och fick tid imorgon klockan elva istället. Hur sjutton jag ska orka gå upp i tid är en bra fråga men jag får försöka. Måste även be om att ta nya blodprover vilket jag fruktar enormt för. Jag har en hemsk sprutfobi och är dessutom svårstucken som attan vilket inte gör saken bättre när det krävs minst tre stick men oftast fem innan mina sönderstuckna lemmar ger ifrån sig något blod. Men när jag träffade psykläkaren på IMA så sa hon att mina B-värden var såpass låga sist jag tog prover, vilket var ett år sedan ungefär, och att jag ligger på 80 när man ska ligga på 500 (?) om jag inte minns helt fel av vad hon sa men det var nog så. Hon ville att jag skulle ta injektioner för att det är såpass akut men jag vägrar. Jag började ta B-vitaminer igen när jag började på psykosmottagningen men jag har faktiskt bara tagit två tabletter toalt utav de 1 gånger om dagen jag ska ta dem. Jag har liksom inget intresse av att ta hand om mig själv alls och ingen ork till det ändå, men jag får se hur det blir när jag tar nya prover. Jag tar tabletter över sprutor vilken dag som helst.
Idag är en av de sämre dagarna. Kanske inte rent måendemässigt, även om det alltid är dåligt gånger en miljard, men det har varit en såpass tråkig dag och jag är så rastlös att jag skulle kunna slå sönder hela min lägenhet bara för att få gjort någonting plus att få ut lite inre agressioner. Föreställa mig att jag slår sönder mig själv och alla som jag hatat genom åren. Bara vara lite fysisk och inte bara psykisk.
Ska snart bege mig till sängen, även om jag inte är trött och ändå inte kommer somna förrän om ett bra antal timmar, men jag inbillar mig att jag kommer orka mig upp i tid om jag går och lägger mig nu även om jag vet att jag kommer vara lika trött oavsett vad. Speciellt när jag är arg, utan orsak. Är bara arg och irriterad och vill slå sönder saker. Får slå mig själv istället...
Skriver imorgon igen, om jag har ork/lust. God kväll.
Idag är en av de sämre dagarna. Kanske inte rent måendemässigt, även om det alltid är dåligt gånger en miljard, men det har varit en såpass tråkig dag och jag är så rastlös att jag skulle kunna slå sönder hela min lägenhet bara för att få gjort någonting plus att få ut lite inre agressioner. Föreställa mig att jag slår sönder mig själv och alla som jag hatat genom åren. Bara vara lite fysisk och inte bara psykisk.
Ska snart bege mig till sängen, även om jag inte är trött och ändå inte kommer somna förrän om ett bra antal timmar, men jag inbillar mig att jag kommer orka mig upp i tid om jag går och lägger mig nu även om jag vet att jag kommer vara lika trött oavsett vad. Speciellt när jag är arg, utan orsak. Är bara arg och irriterad och vill slå sönder saker. Får slå mig själv istället...
Skriver imorgon igen, om jag har ork/lust. God kväll.
.
Barndomsnostalgi
Snart har jag fått ner 15 Pokémon filmer att stirra mig blind på. Har inte sett på dem sedan jag var elva-tolv så det är ett bra tag sedan, men jag fick ett sug efter att kika på dem igen häromdagen så nu har jag en del att ta igen. Det går dock enormt långsamt, har laddat ner i fem dagars tid och är på 98 % nu. Men det är mysigt att se på sådant man älskade som barn. Jag var inget galet Pokémon fan men jag köpte kort och spelade med, såg filmerna, serierna etc. Det var ju så på den tiden, vet ni. På något sätt tycker jag nog ändå den tiden som jag själv var barn på var bättre än den bild jag får av dagens barn. Det känns som att barn inte är barn längre utan går direkt till att vara tonåringar alldeles för tidigt. Tioåringar som bloggar och åttaåringar som är besatta av smink. Det är tokigt. Jag är faktiskt glad att jag växte upp på 90-talet. Det var en fin tid.
Systerdag
Idag har jag varit med syster hela eftermiddagen och kvällen. Vi åt mjukglass, pratade massor, syster bjöd på mat som vi åt vid kanalen och så kikade vi i en pryttelaffär som har massa fint.
Efter många timmar åkte vi hem till henne där vi såg på Youtubevideos och gosade med hennes mysiga katter Buffy och Spike.
Kom hem för en halvtimme sedan, var sista bussen hem till mig. Syster var även generös och köpte två kassar mat till mig bara sådär medan jag hjälpte henne panta fyra papperskassar överfulla med burkar och flaskor. Fick lite grönsaker, en ny vegetarisk maträtt som heter "miniburgare" eller något liknande som är från ett märke jag aldrig hört om eller sett innan, så det ska bli intressant att se hur de smakar.
Har haft en fin dag, soligt och fint för det mesta. Blåser dock alltid mer i Vänersborg eftersom det ligger vid Vänern, men det var okej väder ändå.
Nu kikar jag efter nya videos att se på och imorgon ska jag till psykologen för andra gången. Jag tycker inte om henne för hon har världens mesigaste röst och jag kan inte ta henne på allvar när hon är så tystlåten och inte är den som sköter samtalet, för jag hatar att ta initiativ till sådant som har med mitt mående att göra och pratar inte frivilligt utan svarar endast på frågor jag får. Hon ringde imorse och berättade att hon läst i journalen att jag varit på sjukhuset efter självmordsförsök (igen) och frågade om jag skulle komma imorgon eller om jag var kvar på sjukhuset. Jag svarade att jag är hemma och att jag kommer och hon utbrast förvånat: "Gör du? Okej!" vilket var lite skumt. Jag saknar min förra psykolog, hon var jättebra och rolig att prata med. Tyvärr jobbar hon inte kvar utan arbetar någonstans i Göteborg nu.
Resten av veckan har jag inga planer för, mer än tvättid på onsdag. Och att ha fullt upp med att inte kollapsa ännu mer.
Hoppas ni haft en fin dag med sol.
/Syster smygfotade när jag åt glass.
Nu kikar jag efter nya videos att se på och imorgon ska jag till psykologen för andra gången. Jag tycker inte om henne för hon har världens mesigaste röst och jag kan inte ta henne på allvar när hon är så tystlåten och inte är den som sköter samtalet, för jag hatar att ta initiativ till sådant som har med mitt mående att göra och pratar inte frivilligt utan svarar endast på frågor jag får. Hon ringde imorse och berättade att hon läst i journalen att jag varit på sjukhuset efter självmordsförsök (igen) och frågade om jag skulle komma imorgon eller om jag var kvar på sjukhuset. Jag svarade att jag är hemma och att jag kommer och hon utbrast förvånat: "Gör du? Okej!" vilket var lite skumt. Jag saknar min förra psykolog, hon var jättebra och rolig att prata med. Tyvärr jobbar hon inte kvar utan arbetar någonstans i Göteborg nu.
Resten av veckan har jag inga planer för, mer än tvättid på onsdag. Och att ha fullt upp med att inte kollapsa ännu mer.
Hoppas ni haft en fin dag med sol.
/Syster smygfotade när jag åt glass.
IMA
Överdos - Ringde mobila teamet för att få prata med någon om hur dåligt jag mår - De ringer efter ambulans mot min vilja - Däckar i ambulansen, blir slagen i ansiktet för att vakna men somnar om - Vaknar på IMA utan att minnas någonting efter att kvinnan i ambulansen slappade till mig. Fick ha kvar dropp och hjärtmonitor i flera timmar efter att jag vaknat. Katetern togs bort efter ungefär en timme efter att jag vaknat medan resten satt kvar mycket längre.
Tjatade i evigheter om att jag ville ha min väska med mina kläder, men det fick jag inte av diverse anledningar jag inte begrep mig på.
Träffade tillslut psykläkaren Juno, som jag träffat förut. Kort samtal, fick åka hem.
Har städad en hel del sen jag kom hem. Hade tvättid klockan tolv egentligen, men kom hem strax efter två, så jag skyndade mig för att hinna med tills klockan fem då det är en annan som ska tvätta, men nu är klockan snart halv sex och tvätten i torktumlaren borde vara klar snart. Skrev åtminstone en liten lapp till nästa person som ska tvätta att jag ber om ursäkt för fördröjning. Men det borde inte göra så mycket då det tar ca 54-60 minuter för en tvätt i maskinen, så ingen stress där för min torktumling, men jag hatar att vara sen.
Ingen förstår att jag är en kollapsad bro som inte kan byggas upp igen. Jag är borta. Själen, hjärtat, hjärnan... borta.
Tjatade i evigheter om att jag ville ha min väska med mina kläder, men det fick jag inte av diverse anledningar jag inte begrep mig på.
Träffade tillslut psykläkaren Juno, som jag träffat förut. Kort samtal, fick åka hem.
Har städad en hel del sen jag kom hem. Hade tvättid klockan tolv egentligen, men kom hem strax efter två, så jag skyndade mig för att hinna med tills klockan fem då det är en annan som ska tvätta, men nu är klockan snart halv sex och tvätten i torktumlaren borde vara klar snart. Skrev åtminstone en liten lapp till nästa person som ska tvätta att jag ber om ursäkt för fördröjning. Men det borde inte göra så mycket då det tar ca 54-60 minuter för en tvätt i maskinen, så ingen stress där för min torktumling, men jag hatar att vara sen.
Ingen förstår att jag är en kollapsad bro som inte kan byggas upp igen. Jag är borta. Själen, hjärtat, hjärnan... borta.
I/n/s/i/d/a
Jag kvävs av mina egna andetag, varje dag året om. Nu svider dem som förgiftat och allting är bara så tomt. Det finns ingen mening med någonting, inget syfte, ingen anledning. Det finns bara frågetecken i mängder, överallt. Och kryss.
Livet är en lögn och människor är lögnare.
Ny hårfärg samt filmidé
Idag traskade jag iväg till ICA tidigt. Jag sov fyra timmar inatt så gick upp klockan nio för jag kunde sova längre. Blir inte trött på nätterna, men när klockan visar 3 på natten så tänker jag att jag får väl försöka sova ändå, men det tar ändå två-tre timmar efter att jag lagt mig innan jag somnar. Ibland tar det ännu längre tid. Frustrerande.
Hur som helst, jag gick till ICA, köpte lite mat samt hårfärg. Jag stod inte ut med det gröna, speciellt inte när jag inte kunde ha i löshåret eftersom färgskillnaden var enorm. Så direkt när jag kom hem färgade jag håret och mitt korta löshår på 30cm och satte i när det torkat. Färgen var Gyllencendré från MOOD, men det blev ju som vanligt mörkare än på förpackningen. Det gör dock ingenting för jag tycker färgen blev fin, och det blev nästan likadant som löshåret, men inte exakt. Löshåret var mycket ljusare så det sög åt sig mer färg och blev aningen mörkare men inget överhängande. Så nu har jag mellanbrunt hår.
Tänkte se imorgon om jag kan få till någon bild, men det beror ju helt på om det är en kameravänlig dag eller inte. 9 av 10 dagar är ju icke kameravänliga, så jag har väl inga höga förväntningar på en lyckad bild.
Syster och jag har även skummat på lite idéer till en kortfilm. Vi tänkte göra en skräckis, eller åtminstone försöka, men inte ha en "typisk" handling, utan istället göra om något annat än de klassiska skräckfilmerna, ni vet zombies, spöken etc. Så vi ska leta efter någon mytologisk varelse som verkar intressant och utgå ifrån den. Det är ju alltid lite roligare att göra en film som har en riktig historia bakom sig, tycker jag i alla fall.
Men det dröjer ju innan vi faktiskt kan filma eftersom ingen av oss har en riktig kamera, men jag ser fram emot att sätta igång med research och manus, regi och klipp.
Jag tog även ut min jestrum igår, för jag tröttnade lite på den. Satte i en svart hästsko i min septum som substitut, och så är jag inne på en piercing-typ jag inte har en aning om vad den kallas. Det är ett mellanting av angelbites och dahliabites, den sitter på överläppen fast i höjd med mungiporna och lite utåt. Såg en tjej som hade det och blev väldigt inspirerad till att skaffa sådana själv. När det blir av får vi se helt enkelt.
Nu önskar jag en god söndagskväll till er som läser. Adjö.
Hur som helst, jag gick till ICA, köpte lite mat samt hårfärg. Jag stod inte ut med det gröna, speciellt inte när jag inte kunde ha i löshåret eftersom färgskillnaden var enorm. Så direkt när jag kom hem färgade jag håret och mitt korta löshår på 30cm och satte i när det torkat. Färgen var Gyllencendré från MOOD, men det blev ju som vanligt mörkare än på förpackningen. Det gör dock ingenting för jag tycker färgen blev fin, och det blev nästan likadant som löshåret, men inte exakt. Löshåret var mycket ljusare så det sög åt sig mer färg och blev aningen mörkare men inget överhängande. Så nu har jag mellanbrunt hår.
Tänkte se imorgon om jag kan få till någon bild, men det beror ju helt på om det är en kameravänlig dag eller inte. 9 av 10 dagar är ju icke kameravänliga, så jag har väl inga höga förväntningar på en lyckad bild.
Syster och jag har även skummat på lite idéer till en kortfilm. Vi tänkte göra en skräckis, eller åtminstone försöka, men inte ha en "typisk" handling, utan istället göra om något annat än de klassiska skräckfilmerna, ni vet zombies, spöken etc. Så vi ska leta efter någon mytologisk varelse som verkar intressant och utgå ifrån den. Det är ju alltid lite roligare att göra en film som har en riktig historia bakom sig, tycker jag i alla fall.
Men det dröjer ju innan vi faktiskt kan filma eftersom ingen av oss har en riktig kamera, men jag ser fram emot att sätta igång med research och manus, regi och klipp.
Jag tog även ut min jestrum igår, för jag tröttnade lite på den. Satte i en svart hästsko i min septum som substitut, och så är jag inne på en piercing-typ jag inte har en aning om vad den kallas. Det är ett mellanting av angelbites och dahliabites, den sitter på överläppen fast i höjd med mungiporna och lite utåt. Såg en tjej som hade det och blev väldigt inspirerad till att skaffa sådana själv. När det blir av får vi se helt enkelt.
Nu önskar jag en god söndagskväll till er som läser. Adjö.
Igår och idag
De senaste dagarna har det varit olidligt varmt. Nu väntas regn.
Igår kom syster förbi en stund med sin vän Malin, vi satt på balkongen och åt kakor och drack juice medan syster skämde ut oss med att spana på killarna nere på gården och göra flörtljud. Trodde jag skulle dö, så pinsamt det var. Sa tillslut till syster att det faktiskt inte är hon som bor här och att jag inte tycker om att hon gör så, för om jag träffar på dem någon dag kanske de säger något till mig och det vill jag inte.
Efter att dem åkt tillbaka till Vänersborg ringde jag mamma och frågade om jag kunde komma över en stund. Det fick jag så jag spenderade resten av eftermiddag och kväll hos henne.
Fick även samtal från min sjuksköterska på psyk som fått tag på Apoteket, då de gett mig medicin för en vecka för lite, men psyk var inte övetalade utan skulle ringa till Apoteket och höra, men det stämde så jag får hämta medicinerna när jag har tid. Ska till kommunen på tisdag så tänkte passa på när jag ändå är i stan att hämta ut medicin.
Idag var även Jurassic Park 3D färdignedladdad, dock till min besvikelse och oförståelse är bilden dubbel, alltså är det en bild till vänster och samma bild till höger. Förstår inte varför det är så, kan ju inte se en hel film med det. Blev jättesur för jag har längtat som en tokstolle efter att se hur den ser ut med bättre bild. Nu får jag istället vänta tills den finns att köpa. Egentligen gör det inte så mycket för jag vill gärna ha min egna lilla Jurassic Park DVD men samtidigt är jag världens otåligaste människa för det mesta så jag hatar att vänta på saker och ting.
Tänkte dricka lite juice nu och sedan äta mango med yoghurt. Ha en fin kväll.
Igår kom syster förbi en stund med sin vän Malin, vi satt på balkongen och åt kakor och drack juice medan syster skämde ut oss med att spana på killarna nere på gården och göra flörtljud. Trodde jag skulle dö, så pinsamt det var. Sa tillslut till syster att det faktiskt inte är hon som bor här och att jag inte tycker om att hon gör så, för om jag träffar på dem någon dag kanske de säger något till mig och det vill jag inte.
Efter att dem åkt tillbaka till Vänersborg ringde jag mamma och frågade om jag kunde komma över en stund. Det fick jag så jag spenderade resten av eftermiddag och kväll hos henne.
Fick även samtal från min sjuksköterska på psyk som fått tag på Apoteket, då de gett mig medicin för en vecka för lite, men psyk var inte övetalade utan skulle ringa till Apoteket och höra, men det stämde så jag får hämta medicinerna när jag har tid. Ska till kommunen på tisdag så tänkte passa på när jag ändå är i stan att hämta ut medicin.
Idag var även Jurassic Park 3D färdignedladdad, dock till min besvikelse och oförståelse är bilden dubbel, alltså är det en bild till vänster och samma bild till höger. Förstår inte varför det är så, kan ju inte se en hel film med det. Blev jättesur för jag har längtat som en tokstolle efter att se hur den ser ut med bättre bild. Nu får jag istället vänta tills den finns att köpa. Egentligen gör det inte så mycket för jag vill gärna ha min egna lilla Jurassic Park DVD men samtidigt är jag världens otåligaste människa för det mesta så jag hatar att vänta på saker och ting.
Tänkte dricka lite juice nu och sedan äta mango med yoghurt. Ha en fin kväll.
Önsketur
Det finns många saker jag avundas amerikaner. Speicellt deras theme parks. Det här är en ride jag velat åka hur länge som helst, men det kommer ju aldrig bli av, så jag får låtsas att jag åker med i den här videon istället. Tänk vad läskigt det måste vara att åka den på riktigt när T-Rexen dyker upp helt ur det blå.
Tre saker jag tycker om och varför
1. Jag älskar att gunga.
Jag kan sitta hur länge som helst och gunga, men när jag umgås med någon och frågar om vi ska gunga så får jag mest en sned blick och blir inte tagen på allvar. De flesta tror jag skämtar, men det gör jag inte. Även om jag är 21 år så älskar jag att gunga och det borde inte finnas någon samhälls-lag om att man inte borde gunga som vuxen. Jag blir glad av att gunga.
2. När mina favoritkanaler på YouTube laddat upp nya videos.Jag kan sitta hur länge som helst och gunga, men när jag umgås med någon och frågar om vi ska gunga så får jag mest en sned blick och blir inte tagen på allvar. De flesta tror jag skämtar, men det gör jag inte. Även om jag är 21 år så älskar jag att gunga och det borde inte finnas någon samhälls-lag om att man inte borde gunga som vuxen. Jag blir glad av att gunga.
Det är något som alltid gör mig glad och förväntansfull. Allra gladast blir jag när Pewdiepie eller Smosh laddat upp nya videos, dubbelt så glad när båda kanaler har nya videos upplagda. Det kan göra min dag, och jag skrattar alltid när jag ser Smosh skumma sketcher, för de har nästan lika konstig humor som jag själv och ibland känns det nästan som de har samma hjärna som jag när det gäller underhållning, haha. Och att höra Pewdiepie's kommentarer är alltid roande. Ibland säger han något helt oväntat som gör att jag inte kan sluta skratta. Det är fint.
3. När jag ser mina bekanta få upp ögonen för köttindustrin.
Då tänker jag: "Äntligen! Varför inser du att det är hemskt och fel först nu?" men så blir jag glad för det är bättre sent än aldrig. Djurens rättigheter är ett ämne jag önskar jag kunde engagera mig mer i än jag faktiskt gör, men jag har inte den mentala orken till det och det tycker jag är väldigt synd. Men jag äter varken kött, fisk, fågel (fisk och fågel är ju faktiskt också kött tycker jag, men de ses ändå som separata kategorier) samt att jag inte äter något som har gelatin i sig, använder ingenting med äkta skinn, läder eller päls. Alltså håller jag mig ifrån döda djur helt. Däremot äter jag smör, dricker mjölk och äter ägg, fast bara i mat/bakverk för jag tycker ägg är vidrigt äckligt som kokt eller stekt.
Här är tre slumpmässigt utvalda saker jag tycker om och varför. Tycker du om samma saker som jag?
Min duktiga prins
Igår kastrerades min fluffis och han är fortfarande väldigt trött. Men han kan i alla fall stå upp och gå utan att ramla nu. Han har även spytt två gånger men det var nog för att han var så groggy.
Veterinären tyckte han var så duktig som inte sa ett ljud eller rörde en muskel när han fick sprutan och frågade om inte Angel allt är en liten ängel, och jag svarade att ja, det är han. Han är gudomlig. För det är han, min fina pojk.
Zelda var orolig då hon fått vara ensam hemma, och när vi kom hem skulle hon lukta på Angel och så var hon orolig för att han inte kunde röra sig på ett bra tag, sedan för att han ramlade och vinglade runt. En gång så morrade hon åt honom lite dovt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att hon inte kände igen hans beteende.
Jag har funderat och funderat på hårfärg till och från hur länge som helst nu. För några timmar sedan var jag helt säker på att blanda min apple green med min coral blue för att se om det blir turkost, men jag vet inte om det blir det. Så nu för några minuter sedan tänkte jag att nej, jag gör nog bara svarta slingor istället. För det rinner inte ur håret så som toning gör, och med tanke på hur mycket det regnar och när temperaturen stiger så är det ingen idé att ha färg som rinner ur och kladdar ner hela en.
När jag färgar vet jag inte, jag får se när jag har råd helt enkelt. Så som det ser ut nu kommer jag ligga på bra många minus när jag får pengar i juni och ska betala dubbla räkningar på allt. Jätteroligt, verkligen. Tack så mycket, Försäkringskassan, för att ni är dumma i huvudet och gav mig 3000 kr för lite (:
Nu får det bli de två sista avsnitten av Buffy säsong 5. Jag hatar dock sista avsnittet för det är så hemskt och jag gråter alltid när jag ser det. Jag vet inte varför jag har så himla lätt att gråta till fiktiva historier, både film, böcker, serier med mera. Men i verkliga livet har jag jättesvårt att gråta, för situationer som faktiskt händer. Det är skumt.
Veterinären tyckte han var så duktig som inte sa ett ljud eller rörde en muskel när han fick sprutan och frågade om inte Angel allt är en liten ängel, och jag svarade att ja, det är han. Han är gudomlig. För det är han, min fina pojk.
Zelda var orolig då hon fått vara ensam hemma, och när vi kom hem skulle hon lukta på Angel och så var hon orolig för att han inte kunde röra sig på ett bra tag, sedan för att han ramlade och vinglade runt. En gång så morrade hon åt honom lite dovt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att hon inte kände igen hans beteende.
Jag har funderat och funderat på hårfärg till och från hur länge som helst nu. För några timmar sedan var jag helt säker på att blanda min apple green med min coral blue för att se om det blir turkost, men jag vet inte om det blir det. Så nu för några minuter sedan tänkte jag att nej, jag gör nog bara svarta slingor istället. För det rinner inte ur håret så som toning gör, och med tanke på hur mycket det regnar och när temperaturen stiger så är det ingen idé att ha färg som rinner ur och kladdar ner hela en.
När jag färgar vet jag inte, jag får se när jag har råd helt enkelt. Så som det ser ut nu kommer jag ligga på bra många minus när jag får pengar i juni och ska betala dubbla räkningar på allt. Jätteroligt, verkligen. Tack så mycket, Försäkringskassan, för att ni är dumma i huvudet och gav mig 3000 kr för lite (:
Nu får det bli de två sista avsnitten av Buffy säsong 5. Jag hatar dock sista avsnittet för det är så hemskt och jag gråter alltid när jag ser det. Jag vet inte varför jag har så himla lätt att gråta till fiktiva historier, både film, böcker, serier med mera. Men i verkliga livet har jag jättesvårt att gråta, för situationer som faktiskt händer. Det är skumt.
Jag har en dålig dag, ett dåligt liv, så ta det inte personligt
Jag undrar ibland om folk är dumma. För ibland känns det verkligen som dem är det.
Både på den här bloggen samt min anonyma får jag frågor kring sådant som är så uppenbart i texten, eller frågor som inte alls har med inlägget att göra utan som bara irriterar.
Som t.e.x nu på sistone när jag skrivit ett inlägg, så får jag kommentarer som frågar om sådant som står klart och tydligt i texten. Igår fick jag en kommentar på min anonyma blogg som jag blev irriterad på som bara den.
Jag skrev ett inlägg om hur jag mår och lade till en GIF som passade till. Får en kommentar av någon som frågar: "En film till? Vet fortfarande inte vart den kommer ifrån?"
Jag förstod inte alls vad människan pratade om. Vadå film? Och vad har det att göra med mitt inlägg?
Frågade personen vad sjutton den babblade om. Fick till svar att det rörde sig om GIF-bilden och vart den kom ifrån. Blev ännu mer irriterad. 1. Det har absolut INGENTING med mitt inlägg att göra, som dessutom var ett ångestfyllt inlägg och jag trodde jag kanske skulle fått någon kommentar om själva texten men nej, då handlade det om vart bilden kom ifrån och varför jag inte visste vart den kom ifrån. 2. Hur i hela världen ska jag kunna veta vart alla GIF bilder kommer ifrån? Jag sparar dem från Tumblr och WeHeartIt och det finns väl ingen som kan peka ut exakt vilken film/serie alla GIF bilder på nätet kommer ifrån?
Nu är det ju såhär också att min hjärna inte fungerar på samma nivå som de flesta andras, men när folk kommenterar dumma saker så vill jag bara skjuta dem i huvudet. Skriver jag en text som handlar om hur jag mår och får en kommentar så förväntar jag ju mig att den kommentaren handlar om det inlägg jag skrivit och inte något annat.
Sedan har jag även fått ett par andra dumma kommentarer som bara bevisar att ja, folk är dumma i huvudet som antingen inte kan läsa ordentligt eller bara ser på bilden/bilderna man har i ett inlägg och kommenterar dem. Jag hatar sådant!
Jag har Asperger och jag måste ha allting precis och direkt, inte mellan raderna. I och med att det är så min hjärna fungerar, så förväntar jag mig att andra ska ha det likadant. Men det är ju inte så. Därför får jag dessa kommentarer, och därför reagerar jag på detta sätt. För att om jag säger/skriver en sak så förväntar jag mig ett rakt svar tillbaka, inget blubb blubb hit och dit.
P.S: Sådant som är utdrag ur min bok har ingenting med min dag att göra. Det är utdrag från boken, kan vara från flera år tillbaka och när jag då skriver i slutet vilken tid utdraget är ifrån, ja då är det den tiden och inte igår eller idag. Ska ni läsa bloggar så läs hela textfanskapet innan ni kommenterar.
Både på den här bloggen samt min anonyma får jag frågor kring sådant som är så uppenbart i texten, eller frågor som inte alls har med inlägget att göra utan som bara irriterar.
Som t.e.x nu på sistone när jag skrivit ett inlägg, så får jag kommentarer som frågar om sådant som står klart och tydligt i texten. Igår fick jag en kommentar på min anonyma blogg som jag blev irriterad på som bara den.
Jag skrev ett inlägg om hur jag mår och lade till en GIF som passade till. Får en kommentar av någon som frågar: "En film till? Vet fortfarande inte vart den kommer ifrån?"
Jag förstod inte alls vad människan pratade om. Vadå film? Och vad har det att göra med mitt inlägg?
Frågade personen vad sjutton den babblade om. Fick till svar att det rörde sig om GIF-bilden och vart den kom ifrån. Blev ännu mer irriterad. 1. Det har absolut INGENTING med mitt inlägg att göra, som dessutom var ett ångestfyllt inlägg och jag trodde jag kanske skulle fått någon kommentar om själva texten men nej, då handlade det om vart bilden kom ifrån och varför jag inte visste vart den kom ifrån. 2. Hur i hela världen ska jag kunna veta vart alla GIF bilder kommer ifrån? Jag sparar dem från Tumblr och WeHeartIt och det finns väl ingen som kan peka ut exakt vilken film/serie alla GIF bilder på nätet kommer ifrån?
Nu är det ju såhär också att min hjärna inte fungerar på samma nivå som de flesta andras, men när folk kommenterar dumma saker så vill jag bara skjuta dem i huvudet. Skriver jag en text som handlar om hur jag mår och får en kommentar så förväntar jag ju mig att den kommentaren handlar om det inlägg jag skrivit och inte något annat.
Sedan har jag även fått ett par andra dumma kommentarer som bara bevisar att ja, folk är dumma i huvudet som antingen inte kan läsa ordentligt eller bara ser på bilden/bilderna man har i ett inlägg och kommenterar dem. Jag hatar sådant!
Jag har Asperger och jag måste ha allting precis och direkt, inte mellan raderna. I och med att det är så min hjärna fungerar, så förväntar jag mig att andra ska ha det likadant. Men det är ju inte så. Därför får jag dessa kommentarer, och därför reagerar jag på detta sätt. För att om jag säger/skriver en sak så förväntar jag mig ett rakt svar tillbaka, inget blubb blubb hit och dit.
P.S: Sådant som är utdrag ur min bok har ingenting med min dag att göra. Det är utdrag från boken, kan vara från flera år tillbaka och när jag då skriver i slutet vilken tid utdraget är ifrån, ja då är det den tiden och inte igår eller idag. Ska ni läsa bloggar så läs hela textfanskapet innan ni kommenterar.
Wherefore art thou, Elvis?
Idag var jag hos tandhygienisten. Hon tog bort tandsten och fotade min fula klump som jag har fått efter min vänstra läppiercing för hundra år sedan. På fredag ska hon på möte med tandläkarna och ta upp klumpen och mina två mjölktänder som jag inte tappat för det finns inga tänder under dem som kan ta över mjölktändernas plats.
Jag tycker om den här tandhygienisten, när jag var hos henne sist var det första gången jag ens träffat en tandhygienist istället för en tandläkare, och det är så konstigt att min förra mottagning inte gjort något åt den förädande tandsten jag haft på nedre tandraden i fyra år, då min tandhygienist Sofia idag sa att det är tandsten, vilket jag inte ens visste om. Jag har alltid trott mina tänder hållt på att ruttna eller något, men hon tog bort det idag och nu har jag normala tänder igen.
Imorgon ska jag träffa min nya psykolog för första gången, och det är givetvis nervöst. En ny människa man ska öppna upp sig för, det är inte lätt. Sedan på torsdag ska jag åka in till Vänersborg och få lillsparven kastrerad, äntligen. Då hoppas jag han slutar upp med sina fasoner i min säng, som jag inte förstår varför just det måste vara min säng och ingen annan plats i lägenheten. Bara sängen.
Nästa vecka är det dags för mötet med bistånd, angående psykiatriboende. Men det är så jobbigt för jag vill egentligen ingenting men nu har jag redan fått en tid och jag mår så dåligt om jag ringer återbud. Klarar inte av att säga nej eller tacka nej till saker för jag känner att jag sårar personen då.
Men i och med att det är fruktansvärt lång kötid till boende så kommer det ju inte bli av i första taget.
Jag är så himla sugen på te, men jag får varken dricka, röka eller äta under en timme till. När tandstenen slipades bort så försvann tändernas yttersta lager, sa tandhygienisten, så jag måste vänta två timmar från att det blev färdigt, så det yttersta lagret hinner återskapas igen. Jag får stå ut, och dricka massor av te om en stund istället.
Nu tänkte jag ta fram och tina världens godaste vegetariska alternativ till korv; Middagskorven från Hälsans Kök. Åh, den är så sjukt god så jag kan äta ihjäl mig på den. Tänkte steka den med grönsaker, det är supergott!
Jag tycker om den här tandhygienisten, när jag var hos henne sist var det första gången jag ens träffat en tandhygienist istället för en tandläkare, och det är så konstigt att min förra mottagning inte gjort något åt den förädande tandsten jag haft på nedre tandraden i fyra år, då min tandhygienist Sofia idag sa att det är tandsten, vilket jag inte ens visste om. Jag har alltid trott mina tänder hållt på att ruttna eller något, men hon tog bort det idag och nu har jag normala tänder igen.
Imorgon ska jag träffa min nya psykolog för första gången, och det är givetvis nervöst. En ny människa man ska öppna upp sig för, det är inte lätt. Sedan på torsdag ska jag åka in till Vänersborg och få lillsparven kastrerad, äntligen. Då hoppas jag han slutar upp med sina fasoner i min säng, som jag inte förstår varför just det måste vara min säng och ingen annan plats i lägenheten. Bara sängen.
Nästa vecka är det dags för mötet med bistånd, angående psykiatriboende. Men det är så jobbigt för jag vill egentligen ingenting men nu har jag redan fått en tid och jag mår så dåligt om jag ringer återbud. Klarar inte av att säga nej eller tacka nej till saker för jag känner att jag sårar personen då.
Men i och med att det är fruktansvärt lång kötid till boende så kommer det ju inte bli av i första taget.
Jag är så himla sugen på te, men jag får varken dricka, röka eller äta under en timme till. När tandstenen slipades bort så försvann tändernas yttersta lager, sa tandhygienisten, så jag måste vänta två timmar från att det blev färdigt, så det yttersta lagret hinner återskapas igen. Jag får stå ut, och dricka massor av te om en stund istället.
Nu tänkte jag ta fram och tina världens godaste vegetariska alternativ till korv; Middagskorven från Hälsans Kök. Åh, den är så sjukt god så jag kan äta ihjäl mig på den. Tänkte steka den med grönsaker, det är supergott!
Memories gone by, yesterday's lost in time
The darkest night's now solid black
As I see it there's no turning back
We chose this path now we can't walk away
Cause it's too late
I feel the blood falling out
I hit the ground
It's all gone down
Stare at you as you slit my wrist
And as we share our last kiss
Hold me as we die
Empty bottles to deal with this
Pictures to reminisce
Hold me, say goodbye
Hold me as we die
Auferte
Imorgon är sista dagen för mig som 20 åring. Det är ofattbart och tiden går alldeles för fort. Jag känner mig antik.
Jag vill fly från mig själv och aldrig komma tillbaka, varken till sinnet eller verkligheten, livet eller döden. Jag vill bara upphöra att existera, radera min existens och sudda bort människors minnen av mig. Göra så att hela mitt liv aldrig funnits, vara en bortglömd varelse som aldrig kommit till. Slippa vara som en sorglig sång som någon sjöng en gång, om smärta och allt det där, om kärleken som aldrig bär.
Ja tänk om man kunde göra så. Bara säga ett ord och allt försvinner som om det aldrig hänt. Bli den där "Emelie vem då?" för ingen vet att jag funnits, inte ens jag själv.
Med tiden blir det ju så, om femtio år kommer ingen veta vem jag var, men jag kan inte vänta femtio år. Jag vill radera allt nu, inte om ett tag.
Delere orbem rigidum mecum.
Jag vill fly från mig själv och aldrig komma tillbaka, varken till sinnet eller verkligheten, livet eller döden. Jag vill bara upphöra att existera, radera min existens och sudda bort människors minnen av mig. Göra så att hela mitt liv aldrig funnits, vara en bortglömd varelse som aldrig kommit till. Slippa vara som en sorglig sång som någon sjöng en gång, om smärta och allt det där, om kärleken som aldrig bär.
Ja tänk om man kunde göra så. Bara säga ett ord och allt försvinner som om det aldrig hänt. Bli den där "Emelie vem då?" för ingen vet att jag funnits, inte ens jag själv.
Med tiden blir det ju så, om femtio år kommer ingen veta vem jag var, men jag kan inte vänta femtio år. Jag vill radera allt nu, inte om ett tag.
Delere orbem rigidum mecum.
