Och så blir det en sådan natt igen, där allt kollapsar på en gång. Som en bro som är slarvigt byggd och bara rasar sönder flera meter ner i vattnet och alla drunknar.
Jag kvävs av mina egna andetag, varje dag året om. Nu svider dem som förgiftat och allting är bara så tomt. Det finns ingen mening med någonting, inget syfte, ingen anledning. Det finns bara frågetecken i mängder, överallt. Och kryss.

Livet är en lögn och människor är lögnare.