Auferte

Imorgon är sista dagen för mig som 20 åring. Det är ofattbart och tiden går alldeles för fort. Jag känner mig antik.


Jag vill fly från mig själv och aldrig komma tillbaka, varken till sinnet eller verkligheten, livet eller döden. Jag vill bara upphöra att existera, radera min existens och sudda bort människors minnen av mig. Göra så att hela mitt liv aldrig funnits, vara en bortglömd varelse som aldrig kommit till. Slippa vara som en sorglig sång som någon sjöng en gång, om smärta och allt det där, om kärleken som aldrig bär.
Ja tänk om man kunde göra så. Bara säga ett ord och allt försvinner som om det aldrig hänt. Bli den där "Emelie vem då?" för ingen vet att jag funnits, inte ens jag själv.
Med tiden blir det ju så, om femtio år kommer ingen veta vem jag var, men jag kan inte vänta femtio år. Jag vill radera allt nu, inte om ett tag.
Delere orbem rigidum mecum.


Namn:
Spara mig.
E-mail:

Bloggadress:

Kommentar:


Tro vad du vill om mig
Ingen vet vem jag är och ingen kommer någonsin veta.