Igår kastrerades min fluffis och han är fortfarande väldigt trött. Men han kan i alla fall stå upp och gå utan att ramla nu. Han har även spytt två gånger men det var nog för att han var så groggy.
Veterinären tyckte han var så duktig som inte sa ett ljud eller rörde en muskel när han fick sprutan och frågade om inte Angel allt är en liten ängel, och jag svarade att ja, det är han. Han är gudomlig. För det är han, min fina pojk.


Zelda var orolig då hon fått vara ensam hemma, och när vi kom hem skulle hon lukta på Angel och så var hon orolig för att han inte kunde röra sig på ett bra tag, sedan för att han ramlade och vinglade runt. En gång så morrade hon åt honom lite dovt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att hon inte kände igen hans beteende.


Jag har funderat och funderat på hårfärg till och från hur länge som helst nu. För några timmar sedan var jag helt säker på att blanda min apple green med min coral blue för att se om det blir turkost, men jag vet inte om det blir det. Så nu för några minuter sedan tänkte jag att nej, jag gör nog bara svarta slingor istället. För det rinner inte ur håret så som toning gör, och med tanke på hur mycket det regnar och när temperaturen stiger så är det ingen idé att ha färg som rinner ur och kladdar ner hela en.
När jag färgar vet jag inte, jag får se när jag har råd helt enkelt. Så som det ser ut nu kommer jag ligga på bra många minus när jag får pengar i juni och ska betala dubbla räkningar på allt. Jätteroligt, verkligen. Tack så mycket, Försäkringskassan, för att ni är dumma i huvudet och gav mig 3000 kr för lite (:

Nu får det bli de två sista avsnitten av Buffy säsong 5. Jag hatar dock sista avsnittet för det är så hemskt och jag gråter alltid när jag ser det. Jag vet inte varför jag har så himla lätt att gråta till fiktiva historier, både film, böcker, serier med mera. Men i verkliga livet har jag jättesvårt att gråta, för situationer som faktiskt händer. Det är skumt.