Karaktärerna i Skins har seriöst mitt drömliv. Minus alla bråk, men resten är verkligen så som jag önskar mitt liv såg ut.
Jag vill byta frisyr och klädstil till något som verkligen är jag, få ordning på mina satans ögonbryn som aldrig vill som jag själv vill och gå ner massor i vikt. Det är mina största och viktigaste mål i livet. Sen kan jag dö som en bättre version.

Helt orimligt är det ju inte heller. Men allt är emot mig och jag får aldrig det jag vill. Jag blir aldrig nöjd, det finns alltid något extra man kan göra, ständigt förbättra sig. Men när hjärnan är halvdöd och allt är skit så tar det dubbelt så lång tid att göra någonting. Men jag ger mig inte, jag måste.

Men nu gick det på ett stick, tack och lov, och det blev fyra kolvar blod. Sjuksköterskan på psykosmottagningen är jättesnäll och go vilket också bidrar till en lugnande känsla.
Hos psykologen gick vi igenom en ångestkurva, hur det ser ut hos de flesta människor när de möts inför en fobi de har. Den stämde inte riktigt med hur jag upplever det men psykologen sa att det är nog så för att jag konstant har ångest och en person utan det upplever det så som kurvan. Det var i stort sett det vi pratade om på dagens besök.

Imorgon ska jag hem till mamma en stund, tänkte se om jag kan få någon färg eftersom jag är så blek och jag tycker om brun hud, även om jag har ganska svårt för att få färg. Mest för att jag inte har något tålamod och blir rastlös av att sitta eller ligga still för länge. Den enda färg jag fått i år är på axlarna men det syns knappt. Sist jag var hemma hos mamma hade jag linne och då blev jag illröd på kvällen efter solen, men den färg som blev av det är nästan borta. Får även fräknar på näsan när jag solar, något jag alltid hatat förr men nu bryr jag mig inte så mycket, det kan vara fint ibland. Jag tycker det är jättegulligt när andra har fräknar men jag har alltid avskytt mina egna. Man lär sig med tiden, ibland.

När jag kom hem ifrån psyk dammsög jag och duschade. Klumpig som jag är råkade jag raka över mitt brännsår på vaden och fick lite panik när jag insåg vad jag gjort. Tur var blödde det knappt och såret har läkt i en vecka nu så det är ingen blåsa kvar utan bara ett sår och tids nog läker det helt och blir ett ärr det också. Men vaderna är inte så fina, det är där jag har värst ärr och de är inte så diskreta av sig. Men jag ser ju dem varje dag så jag tänker knappt på dem, de bara finns där.

Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på nu, har huvudvärk idag igen och är ganska rastlös. Kikade på ett par avsnitt av Relic Hunter förut men nu är jag inte så sugen på att se mer idag. Kanske fortsätter se på Skins, är på säsong 6 nu. Måste ändå säga att säsong 3-4 är bäst i serien och 1-2 på andra plats. Det är något speciellt med karaktärerna i dem.

Ska nog lägga mig tidigt ikväll, eller ja, tidigare än mitt på morgonen. Huvudvärken kanske gör det lite lättare att somna, hoppas jag.
Skriver vid ett senare tillfälle. God kväll.

People want the truth but never want the scars

Besöket hos psykologen igår var lite annorlunda än tidigare. Det första hon sa när jag satt mig i hennes rum var: "Jag måste fråga om självmordsförsöket för det är inte okej att ta så många tabletter. Jag har en liten lista här vi ska gå igenom för att se hur situationen runtomkring den dagen såg ut och om det fanns några bidragande faktorer som utlöste det hela."
Normalt sett när jag kommer till psyk efter att ha varit på sjukhuset så säger de inte direkt någonting alls om det, bara att de läst i journalen att jag varit där och frågar hur jag mår nu, men denna psykologen sa det hela på ett lite barskt sätt och ville ha detaljerad information om allt kring situationen. Jag sa att det finns inte så mycket att säga, för det är aldrig något speciellt som utlöser det, utan jag försöker tills jag lyckas och så har det alltid varit. Tillade även att jag faktiskt hamnar på akuten minst tre gånger per år efter allvarliga intoxer och hon hummade och sa att jo, det läste jag faktiskt om.

Hon tyckte även det var konstigt att psykläkarna på sjukhuset aldrig gör någonting åt att jag kommer dit då och då efter självmordsförsök och jag sa det att ja men de har väl gett upp vid det här laget och tänker väl som så att jag kommer ju bara hamna där igen sen om jag skulle bli inlagd och sedan få åka hem. Hon frågade om det var så och jag sa ja. Hon tänkte att de kanske lät mig gå hem för att jag säger att det är det jag vill, men då förklarade jag det att hur många säger egentligen "Ja jag vill åka hem för jag tänker försöka på nytt" och hon höll med om att det är ju inte direkt så många som gör det om de faktiskt vill dö. Hon frågade även om jag skulle vilja läggas in men det vill jag ju inte för det hjälper ingenting att vara inlåst utan jag mår bara sämre utav det, men att jag tycker att det egentligen inte borde vara så som det är, att jag faktiskt får åka hem efter något sådant. Det borde ingen få göra, även om jag själv vill hem.

Innan besökstiden var slut pratade jag lite med sjuksköterskan om nya blodprover och jag ska dit på måndag för att ta dem. Är livrädd och stressad över det. De frågade vad det är som gör att jag är så rädd för sprutor men hälften av anledningen vet jag inte, den andra hälften är för att det är någon som sticker in ett vasst objekt under huden på mig och det känns som ett övergrepp. Men jag är lika rädd av att se någon annan ta en spruta, får blunda när jag ser något sådant i filmer/på TV för jag rycker till hela jag och blir jätte obekväm. Men jag vill ha gjort det så det är över.
Innan jag gick hem så sa psykologen att hon hoppas jag inte mår såhär dåligt när vi ska ses nästa gång. Jag fånlog och sa: "Det kan jag garantera dig att jag kommer att göra. Det är bara svart för mig." Hon hoppades ändå det skulle vara bättre men det blir det ju aldrig. Det blir ju bara värre och värre för varje äckliga dag som går.

Idag fick jag även ett brev ifrån psyk om en ny läkartid redan i början av juli. Varför jag ska dit igen såhär fort inpå att jag träffat henne vet jag inte men det märker jag när jag kommer dit.
Fick även sjukavgiftsräkningen på över 2000kr vilket inte alls är kul eller lämpligt då jag inte ens tror jag kommer ha råd med alla äckliga räkningar jag har denna månad men måste betala ändå med pengar som inte finns. När jag räknade ut hur mycket jag skulle ha kvar efter alla räkningar som jag kom ihåg landade slutbeloppet på runt 300kr, men då är inte alla räkningar med för jag har ingen aning om vad vissa ligger på. Men avrundat så får jag kanske 100kr kvar och då ska jag ha mat till mig och katterna också, plus hushållsartiklar och medicin. Det går inte ihop och jag blir galen. Den här månaden kommer verkligen bli ett helvete.

Skulle även vilja komma på någon ny design för jag orkar inte med denna och jag orkar inte med att jag aldrig får några idéer. Det blir alltid samma visa om och om igen och det är tråkigt. Jag vill vara kreativ, men det är jag inte. Den delen försvann för länge sedan och vill inte komma tillbaka.

Ha det fint så skriver jag vid ett annat tillfälle.

Överdos - Ringde mobila teamet för att få prata med någon om hur dåligt jag mår - De ringer efter ambulans mot min vilja - Däckar i ambulansen, blir slagen i ansiktet för att vakna men somnar om - Vaknar på IMA utan att minnas någonting efter att kvinnan i ambulansen slappade till mig. Fick ha kvar dropp och hjärtmonitor i flera timmar efter att jag vaknat. Katetern togs bort efter ungefär en timme efter att jag vaknat medan resten satt kvar mycket längre.
Tjatade i evigheter om att jag ville ha min väska med mina kläder, men det fick jag inte av diverse anledningar jag inte begrep mig på.
Träffade tillslut psykläkaren Juno, som jag träffat förut. Kort samtal, fick åka hem.

Har städad en hel del sen jag kom hem. Hade tvättid klockan tolv egentligen, men kom hem strax efter två, så jag skyndade mig för att hinna med tills klockan fem då det är en annan som ska tvätta, men nu är klockan snart halv sex och tvätten i torktumlaren borde vara klar snart. Skrev åtminstone en liten lapp till nästa person som ska tvätta att jag ber om ursäkt för fördröjning. Men det borde inte göra så mycket då det tar ca 54-60 minuter för en tvätt i maskinen, så ingen stress där för min torktumling, men jag hatar att vara sen.

Ingen förstår att jag är en kollapsad bro som inte kan byggas upp igen. Jag är borta. Själen, hjärtat, hjärnan... borta.

P.S: programmet krånglade sönder så det är fult redigerat, tyvärr. Damn you, stupid thing.

Mötet igår var verkligen onödigt. Kom i princip dit för att få höra sådant som kunde tas på telefon. Men nu ska en utredning göras och sen får vi se hur det blir.

Idag är jag såhär cool:


Fast inte cool någonstans alls, då.

Eftersom jag älskar Smosh så tänkte jag dela med mig utav tre av deras musikvideos som jag tycker är hur bra och härliga som helst! Min favorit är The Legend of Zelda Rap, vilket kanske inte så konstigt i och med att jag älskar dem spelen.
Ta gärna en titt, det är fint och kreativt.

Idag traskade jag iväg till ICA tidigt. Jag sov fyra timmar inatt så gick upp klockan nio för jag kunde sova längre. Blir inte trött på nätterna, men när klockan visar 3 på natten så tänker jag att jag får väl försöka sova ändå, men det tar ändå två-tre timmar efter att jag lagt mig innan jag somnar. Ibland tar det ännu längre tid. Frustrerande.

Hur som helst, jag gick till ICA, köpte lite mat samt hårfärg. Jag stod inte ut med det gröna, speciellt inte när jag inte kunde ha i löshåret eftersom färgskillnaden var enorm. Så direkt när jag kom hem färgade jag håret och mitt korta löshår på 30cm och satte i när det torkat. Färgen var Gyllencendré från MOOD, men det blev ju som vanligt mörkare än på förpackningen. Det gör dock ingenting för jag tycker färgen blev fin, och det blev nästan likadant som löshåret, men inte exakt. Löshåret var mycket ljusare så det sög åt sig mer färg och blev aningen mörkare men inget överhängande. Så nu har jag mellanbrunt hår.
Tänkte se imorgon om jag kan få till någon bild, men det beror ju helt på om det är en kameravänlig dag eller inte. 9 av 10 dagar är ju icke kameravänliga, så jag har väl inga höga förväntningar på en lyckad bild.

Syster och jag har även skummat på lite idéer till en kortfilm. Vi tänkte göra en skräckis, eller åtminstone försöka, men inte ha en "typisk" handling, utan istället göra om något annat än de klassiska skräckfilmerna, ni vet zombies, spöken etc. Så vi ska leta efter någon mytologisk varelse som verkar intressant och utgå ifrån den. Det är ju alltid lite roligare att göra en film som har en riktig historia bakom sig, tycker jag i alla fall.
Men det dröjer ju innan vi faktiskt kan filma eftersom ingen av oss har en riktig kamera, men jag ser fram emot att sätta igång med research och manus, regi och klipp.

Jag tog även ut min jestrum igår, för jag tröttnade lite på den. Satte i en svart hästsko i min septum som substitut, och så är jag inne på en piercing-typ jag inte har en aning om vad den kallas. Det är ett mellanting av angelbites och dahliabites, den sitter på överläppen fast i höjd med mungiporna och lite utåt. Såg en tjej som hade det och blev väldigt inspirerad till att skaffa sådana själv. När det blir av får vi se helt enkelt.

Nu önskar jag en god söndagskväll till er som läser. Adjö.

De senaste dagarna har det varit olidligt varmt. Nu väntas regn.

Igår kom syster förbi en stund med sin vän Malin, vi satt på balkongen och åt kakor och drack juice medan syster skämde ut oss med att spana på killarna nere på gården och göra flörtljud. Trodde jag skulle dö, så pinsamt det var. Sa tillslut till syster att det faktiskt inte är hon som bor här och att jag inte tycker om att hon gör så, för om jag träffar på dem någon dag kanske de säger något till mig och det vill jag inte.

Efter att dem åkt tillbaka till Vänersborg ringde jag mamma och frågade om jag kunde komma över en stund. Det fick jag så jag spenderade resten av eftermiddag och kväll hos henne.
Fick även samtal från min sjuksköterska på psyk som fått tag på Apoteket, då de gett mig medicin för en vecka för lite, men psyk var inte övetalade utan skulle ringa till Apoteket och höra, men det stämde så jag får hämta medicinerna när jag har tid. Ska till kommunen på tisdag så tänkte passa på när jag ändå är i stan att hämta ut medicin.

Idag var även Jurassic Park 3D färdignedladdad, dock till min besvikelse och oförståelse är bilden dubbel, alltså är det en bild till vänster och samma bild till höger. Förstår inte varför det är så, kan ju inte se en hel film med det. Blev jättesur för jag har längtat som en tokstolle efter att se hur den ser ut med bättre bild. Nu får jag istället vänta tills den finns att köpa. Egentligen gör det inte så mycket för jag vill gärna ha min egna lilla Jurassic Park DVD men samtidigt är jag världens otåligaste människa för det mesta så jag hatar att vänta på saker och ting.

Tänkte dricka lite juice nu och sedan äta mango med yoghurt. Ha en fin kväll.