Önsketur
Det finns många saker jag avundas amerikaner. Speicellt deras theme parks. Det här är en ride jag velat åka hur länge som helst, men det kommer ju aldrig bli av, så jag får låtsas att jag åker med i den här videon istället. Tänk vad läskigt det måste vara att åka den på riktigt när T-Rexen dyker upp helt ur det blå.
Grattis finis!
Tre saker jag tycker om och varför
1. Jag älskar att gunga.
Jag kan sitta hur länge som helst och gunga, men när jag umgås med någon och frågar om vi ska gunga så får jag mest en sned blick och blir inte tagen på allvar. De flesta tror jag skämtar, men det gör jag inte. Även om jag är 21 år så älskar jag att gunga och det borde inte finnas någon samhälls-lag om att man inte borde gunga som vuxen. Jag blir glad av att gunga.
2. När mina favoritkanaler på YouTube laddat upp nya videos.Jag kan sitta hur länge som helst och gunga, men när jag umgås med någon och frågar om vi ska gunga så får jag mest en sned blick och blir inte tagen på allvar. De flesta tror jag skämtar, men det gör jag inte. Även om jag är 21 år så älskar jag att gunga och det borde inte finnas någon samhälls-lag om att man inte borde gunga som vuxen. Jag blir glad av att gunga.
Det är något som alltid gör mig glad och förväntansfull. Allra gladast blir jag när Pewdiepie eller Smosh laddat upp nya videos, dubbelt så glad när båda kanaler har nya videos upplagda. Det kan göra min dag, och jag skrattar alltid när jag ser Smosh skumma sketcher, för de har nästan lika konstig humor som jag själv och ibland känns det nästan som de har samma hjärna som jag när det gäller underhållning, haha. Och att höra Pewdiepie's kommentarer är alltid roande. Ibland säger han något helt oväntat som gör att jag inte kan sluta skratta. Det är fint.
3. När jag ser mina bekanta få upp ögonen för köttindustrin.
Då tänker jag: "Äntligen! Varför inser du att det är hemskt och fel först nu?" men så blir jag glad för det är bättre sent än aldrig. Djurens rättigheter är ett ämne jag önskar jag kunde engagera mig mer i än jag faktiskt gör, men jag har inte den mentala orken till det och det tycker jag är väldigt synd. Men jag äter varken kött, fisk, fågel (fisk och fågel är ju faktiskt också kött tycker jag, men de ses ändå som separata kategorier) samt att jag inte äter något som har gelatin i sig, använder ingenting med äkta skinn, läder eller päls. Alltså håller jag mig ifrån döda djur helt. Däremot äter jag smör, dricker mjölk och äter ägg, fast bara i mat/bakverk för jag tycker ägg är vidrigt äckligt som kokt eller stekt.
Här är tre slumpmässigt utvalda saker jag tycker om och varför. Tycker du om samma saker som jag?
Min duktiga prins
Igår kastrerades min fluffis och han är fortfarande väldigt trött. Men han kan i alla fall stå upp och gå utan att ramla nu. Han har även spytt två gånger men det var nog för att han var så groggy.
Veterinären tyckte han var så duktig som inte sa ett ljud eller rörde en muskel när han fick sprutan och frågade om inte Angel allt är en liten ängel, och jag svarade att ja, det är han. Han är gudomlig. För det är han, min fina pojk.
Zelda var orolig då hon fått vara ensam hemma, och när vi kom hem skulle hon lukta på Angel och så var hon orolig för att han inte kunde röra sig på ett bra tag, sedan för att han ramlade och vinglade runt. En gång så morrade hon åt honom lite dovt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att hon inte kände igen hans beteende.
Jag har funderat och funderat på hårfärg till och från hur länge som helst nu. För några timmar sedan var jag helt säker på att blanda min apple green med min coral blue för att se om det blir turkost, men jag vet inte om det blir det. Så nu för några minuter sedan tänkte jag att nej, jag gör nog bara svarta slingor istället. För det rinner inte ur håret så som toning gör, och med tanke på hur mycket det regnar och när temperaturen stiger så är det ingen idé att ha färg som rinner ur och kladdar ner hela en.
När jag färgar vet jag inte, jag får se när jag har råd helt enkelt. Så som det ser ut nu kommer jag ligga på bra många minus när jag får pengar i juni och ska betala dubbla räkningar på allt. Jätteroligt, verkligen. Tack så mycket, Försäkringskassan, för att ni är dumma i huvudet och gav mig 3000 kr för lite (:
Nu får det bli de två sista avsnitten av Buffy säsong 5. Jag hatar dock sista avsnittet för det är så hemskt och jag gråter alltid när jag ser det. Jag vet inte varför jag har så himla lätt att gråta till fiktiva historier, både film, böcker, serier med mera. Men i verkliga livet har jag jättesvårt att gråta, för situationer som faktiskt händer. Det är skumt.
Veterinären tyckte han var så duktig som inte sa ett ljud eller rörde en muskel när han fick sprutan och frågade om inte Angel allt är en liten ängel, och jag svarade att ja, det är han. Han är gudomlig. För det är han, min fina pojk.
Zelda var orolig då hon fått vara ensam hemma, och när vi kom hem skulle hon lukta på Angel och så var hon orolig för att han inte kunde röra sig på ett bra tag, sedan för att han ramlade och vinglade runt. En gång så morrade hon åt honom lite dovt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att hon inte kände igen hans beteende.
Jag har funderat och funderat på hårfärg till och från hur länge som helst nu. För några timmar sedan var jag helt säker på att blanda min apple green med min coral blue för att se om det blir turkost, men jag vet inte om det blir det. Så nu för några minuter sedan tänkte jag att nej, jag gör nog bara svarta slingor istället. För det rinner inte ur håret så som toning gör, och med tanke på hur mycket det regnar och när temperaturen stiger så är det ingen idé att ha färg som rinner ur och kladdar ner hela en.
När jag färgar vet jag inte, jag får se när jag har råd helt enkelt. Så som det ser ut nu kommer jag ligga på bra många minus när jag får pengar i juni och ska betala dubbla räkningar på allt. Jätteroligt, verkligen. Tack så mycket, Försäkringskassan, för att ni är dumma i huvudet och gav mig 3000 kr för lite (:
Nu får det bli de två sista avsnitten av Buffy säsong 5. Jag hatar dock sista avsnittet för det är så hemskt och jag gråter alltid när jag ser det. Jag vet inte varför jag har så himla lätt att gråta till fiktiva historier, både film, böcker, serier med mera. Men i verkliga livet har jag jättesvårt att gråta, för situationer som faktiskt händer. Det är skumt.
Jag har en dålig dag, ett dåligt liv, så ta det inte personligt
Jag undrar ibland om folk är dumma. För ibland känns det verkligen som dem är det.
Både på den här bloggen samt min anonyma får jag frågor kring sådant som är så uppenbart i texten, eller frågor som inte alls har med inlägget att göra utan som bara irriterar.
Som t.e.x nu på sistone när jag skrivit ett inlägg, så får jag kommentarer som frågar om sådant som står klart och tydligt i texten. Igår fick jag en kommentar på min anonyma blogg som jag blev irriterad på som bara den.
Jag skrev ett inlägg om hur jag mår och lade till en GIF som passade till. Får en kommentar av någon som frågar: "En film till? Vet fortfarande inte vart den kommer ifrån?"
Jag förstod inte alls vad människan pratade om. Vadå film? Och vad har det att göra med mitt inlägg?
Frågade personen vad sjutton den babblade om. Fick till svar att det rörde sig om GIF-bilden och vart den kom ifrån. Blev ännu mer irriterad. 1. Det har absolut INGENTING med mitt inlägg att göra, som dessutom var ett ångestfyllt inlägg och jag trodde jag kanske skulle fått någon kommentar om själva texten men nej, då handlade det om vart bilden kom ifrån och varför jag inte visste vart den kom ifrån. 2. Hur i hela världen ska jag kunna veta vart alla GIF bilder kommer ifrån? Jag sparar dem från Tumblr och WeHeartIt och det finns väl ingen som kan peka ut exakt vilken film/serie alla GIF bilder på nätet kommer ifrån?
Nu är det ju såhär också att min hjärna inte fungerar på samma nivå som de flesta andras, men när folk kommenterar dumma saker så vill jag bara skjuta dem i huvudet. Skriver jag en text som handlar om hur jag mår och får en kommentar så förväntar jag ju mig att den kommentaren handlar om det inlägg jag skrivit och inte något annat.
Sedan har jag även fått ett par andra dumma kommentarer som bara bevisar att ja, folk är dumma i huvudet som antingen inte kan läsa ordentligt eller bara ser på bilden/bilderna man har i ett inlägg och kommenterar dem. Jag hatar sådant!
Jag har Asperger och jag måste ha allting precis och direkt, inte mellan raderna. I och med att det är så min hjärna fungerar, så förväntar jag mig att andra ska ha det likadant. Men det är ju inte så. Därför får jag dessa kommentarer, och därför reagerar jag på detta sätt. För att om jag säger/skriver en sak så förväntar jag mig ett rakt svar tillbaka, inget blubb blubb hit och dit.
P.S: Sådant som är utdrag ur min bok har ingenting med min dag att göra. Det är utdrag från boken, kan vara från flera år tillbaka och när jag då skriver i slutet vilken tid utdraget är ifrån, ja då är det den tiden och inte igår eller idag. Ska ni läsa bloggar så läs hela textfanskapet innan ni kommenterar.
Både på den här bloggen samt min anonyma får jag frågor kring sådant som är så uppenbart i texten, eller frågor som inte alls har med inlägget att göra utan som bara irriterar.
Som t.e.x nu på sistone när jag skrivit ett inlägg, så får jag kommentarer som frågar om sådant som står klart och tydligt i texten. Igår fick jag en kommentar på min anonyma blogg som jag blev irriterad på som bara den.
Jag skrev ett inlägg om hur jag mår och lade till en GIF som passade till. Får en kommentar av någon som frågar: "En film till? Vet fortfarande inte vart den kommer ifrån?"
Jag förstod inte alls vad människan pratade om. Vadå film? Och vad har det att göra med mitt inlägg?
Frågade personen vad sjutton den babblade om. Fick till svar att det rörde sig om GIF-bilden och vart den kom ifrån. Blev ännu mer irriterad. 1. Det har absolut INGENTING med mitt inlägg att göra, som dessutom var ett ångestfyllt inlägg och jag trodde jag kanske skulle fått någon kommentar om själva texten men nej, då handlade det om vart bilden kom ifrån och varför jag inte visste vart den kom ifrån. 2. Hur i hela världen ska jag kunna veta vart alla GIF bilder kommer ifrån? Jag sparar dem från Tumblr och WeHeartIt och det finns väl ingen som kan peka ut exakt vilken film/serie alla GIF bilder på nätet kommer ifrån?
Nu är det ju såhär också att min hjärna inte fungerar på samma nivå som de flesta andras, men när folk kommenterar dumma saker så vill jag bara skjuta dem i huvudet. Skriver jag en text som handlar om hur jag mår och får en kommentar så förväntar jag ju mig att den kommentaren handlar om det inlägg jag skrivit och inte något annat.
Sedan har jag även fått ett par andra dumma kommentarer som bara bevisar att ja, folk är dumma i huvudet som antingen inte kan läsa ordentligt eller bara ser på bilden/bilderna man har i ett inlägg och kommenterar dem. Jag hatar sådant!
Jag har Asperger och jag måste ha allting precis och direkt, inte mellan raderna. I och med att det är så min hjärna fungerar, så förväntar jag mig att andra ska ha det likadant. Men det är ju inte så. Därför får jag dessa kommentarer, och därför reagerar jag på detta sätt. För att om jag säger/skriver en sak så förväntar jag mig ett rakt svar tillbaka, inget blubb blubb hit och dit.
P.S: Sådant som är utdrag ur min bok har ingenting med min dag att göra. Det är utdrag från boken, kan vara från flera år tillbaka och när jag då skriver i slutet vilken tid utdraget är ifrån, ja då är det den tiden och inte igår eller idag. Ska ni läsa bloggar så läs hela textfanskapet innan ni kommenterar.
Utdrag
Igår kväll fick jag en rejäl panikångestattack. Spydde av ångesten, skakade, föll ihop på golvet och hjärtat bultade så det kändes som om det skulle explodera. Då kom spindlarna.
Sprang ut till balkongen i ösregnet tills det blev för kallt, stod där i vad som kändes som en evighet. Vågade mig sedan in igen, när det blev alldeles för kallt. Ringde mobila teamet, men som vanligt var de upptagna.
Efter en dryg halvtimme ringde Peter från mobila teamet upp. Han frågade hur det var och jag förklarade hur jag mådde. Jag sa dock inget om glipan på benet, den var ändå så liten att den inte behövde uppmärksammas och att åka in och sy vill jag ju inte.
Peter frågade om jag hade någon vid-behovs medicin och jag sa att jag fått Oxascand men att den var slut och effektlös. Han sa att det inte är konstigt att jag inte kände av den med tanke på min medicinvana och tolerans. Han skulle ringa till de som var ute och körde ärenden och be dem komma förbi mig. Och så fick jag lova att inte skära mig något, men så fort vi lagt på skar jag ilskna små snitt över hela magen. Inga som glipade mycket, bara små rispor. Satte mig vid fläkten för att röka, och när jag precis var klar kom spindlarna igen. De var överallt på kaklet, stora tarantellor som kom bakomifrån spisen. Flydde återigen ut, denna gång ner till porten där jag stod tills Lena och Ing-Marie från mobila teamet kom. De frågade det vanliga, standardfrågorna. De ville se om jag skurit något så jag visade magen trots att jag helst inte ville. Jag vill inte visa mitt fett för någon.
De sa att det var bra att det inte var några djupa sår denna gång. Jag kände mig misslyckad. Jag är misslyckad.
Sprang ut till balkongen i ösregnet tills det blev för kallt, stod där i vad som kändes som en evighet. Vågade mig sedan in igen, när det blev alldeles för kallt. Ringde mobila teamet, men som vanligt var de upptagna.
Efter en dryg halvtimme ringde Peter från mobila teamet upp. Han frågade hur det var och jag förklarade hur jag mådde. Jag sa dock inget om glipan på benet, den var ändå så liten att den inte behövde uppmärksammas och att åka in och sy vill jag ju inte.
Peter frågade om jag hade någon vid-behovs medicin och jag sa att jag fått Oxascand men att den var slut och effektlös. Han sa att det inte är konstigt att jag inte kände av den med tanke på min medicinvana och tolerans. Han skulle ringa till de som var ute och körde ärenden och be dem komma förbi mig. Och så fick jag lova att inte skära mig något, men så fort vi lagt på skar jag ilskna små snitt över hela magen. Inga som glipade mycket, bara små rispor. Satte mig vid fläkten för att röka, och när jag precis var klar kom spindlarna igen. De var överallt på kaklet, stora tarantellor som kom bakomifrån spisen. Flydde återigen ut, denna gång ner till porten där jag stod tills Lena och Ing-Marie från mobila teamet kom. De frågade det vanliga, standardfrågorna. De ville se om jag skurit något så jag visade magen trots att jag helst inte ville. Jag vill inte visa mitt fett för någon.
De sa att det var bra att det inte var några djupa sår denna gång. Jag kände mig misslyckad. Jag är misslyckad.
Oktober 2012
Åh ♥
Wherefore art thou, Elvis?
Idag var jag hos tandhygienisten. Hon tog bort tandsten och fotade min fula klump som jag har fått efter min vänstra läppiercing för hundra år sedan. På fredag ska hon på möte med tandläkarna och ta upp klumpen och mina två mjölktänder som jag inte tappat för det finns inga tänder under dem som kan ta över mjölktändernas plats.
Jag tycker om den här tandhygienisten, när jag var hos henne sist var det första gången jag ens träffat en tandhygienist istället för en tandläkare, och det är så konstigt att min förra mottagning inte gjort något åt den förädande tandsten jag haft på nedre tandraden i fyra år, då min tandhygienist Sofia idag sa att det är tandsten, vilket jag inte ens visste om. Jag har alltid trott mina tänder hållt på att ruttna eller något, men hon tog bort det idag och nu har jag normala tänder igen.
Imorgon ska jag träffa min nya psykolog för första gången, och det är givetvis nervöst. En ny människa man ska öppna upp sig för, det är inte lätt. Sedan på torsdag ska jag åka in till Vänersborg och få lillsparven kastrerad, äntligen. Då hoppas jag han slutar upp med sina fasoner i min säng, som jag inte förstår varför just det måste vara min säng och ingen annan plats i lägenheten. Bara sängen.
Nästa vecka är det dags för mötet med bistånd, angående psykiatriboende. Men det är så jobbigt för jag vill egentligen ingenting men nu har jag redan fått en tid och jag mår så dåligt om jag ringer återbud. Klarar inte av att säga nej eller tacka nej till saker för jag känner att jag sårar personen då.
Men i och med att det är fruktansvärt lång kötid till boende så kommer det ju inte bli av i första taget.
Jag är så himla sugen på te, men jag får varken dricka, röka eller äta under en timme till. När tandstenen slipades bort så försvann tändernas yttersta lager, sa tandhygienisten, så jag måste vänta två timmar från att det blev färdigt, så det yttersta lagret hinner återskapas igen. Jag får stå ut, och dricka massor av te om en stund istället.
Nu tänkte jag ta fram och tina världens godaste vegetariska alternativ till korv; Middagskorven från Hälsans Kök. Åh, den är så sjukt god så jag kan äta ihjäl mig på den. Tänkte steka den med grönsaker, det är supergott!
Jag tycker om den här tandhygienisten, när jag var hos henne sist var det första gången jag ens träffat en tandhygienist istället för en tandläkare, och det är så konstigt att min förra mottagning inte gjort något åt den förädande tandsten jag haft på nedre tandraden i fyra år, då min tandhygienist Sofia idag sa att det är tandsten, vilket jag inte ens visste om. Jag har alltid trott mina tänder hållt på att ruttna eller något, men hon tog bort det idag och nu har jag normala tänder igen.
Imorgon ska jag träffa min nya psykolog för första gången, och det är givetvis nervöst. En ny människa man ska öppna upp sig för, det är inte lätt. Sedan på torsdag ska jag åka in till Vänersborg och få lillsparven kastrerad, äntligen. Då hoppas jag han slutar upp med sina fasoner i min säng, som jag inte förstår varför just det måste vara min säng och ingen annan plats i lägenheten. Bara sängen.
Nästa vecka är det dags för mötet med bistånd, angående psykiatriboende. Men det är så jobbigt för jag vill egentligen ingenting men nu har jag redan fått en tid och jag mår så dåligt om jag ringer återbud. Klarar inte av att säga nej eller tacka nej till saker för jag känner att jag sårar personen då.
Men i och med att det är fruktansvärt lång kötid till boende så kommer det ju inte bli av i första taget.
Jag är så himla sugen på te, men jag får varken dricka, röka eller äta under en timme till. När tandstenen slipades bort så försvann tändernas yttersta lager, sa tandhygienisten, så jag måste vänta två timmar från att det blev färdigt, så det yttersta lagret hinner återskapas igen. Jag får stå ut, och dricka massor av te om en stund istället.
Nu tänkte jag ta fram och tina världens godaste vegetariska alternativ till korv; Middagskorven från Hälsans Kök. Åh, den är så sjukt god så jag kan äta ihjäl mig på den. Tänkte steka den med grönsaker, det är supergott!
Memories gone by, yesterday's lost in time
The darkest night's now solid black
As I see it there's no turning back
We chose this path now we can't walk away
Cause it's too late
I feel the blood falling out
I hit the ground
It's all gone down
Stare at you as you slit my wrist
And as we share our last kiss
Hold me as we die
Empty bottles to deal with this
Pictures to reminisce
Hold me, say goodbye
Hold me as we die
21 år
Har min nya ärmlösa skjorta idag. Jag är helt galen i sådana.
Syster och jag, hennes iPhone bild här och nedan:
Syster ville att jag skulle "se fin och kortvänlig ut" men jag kunde inte vara allvarlig. Dessutom hade mitt läppstift gått bort och jag tål inte min egna läppfärg, därav sista bilden + fnitter. Segerlöfs-syndrom.
Fick världens finaste plånbok av syster. Min alldeles egna Triforce! :'D
Dock har dagen i övrigt varit bedrövlig. Jag hatar ju att fylla år och mina födelsedagar är alltid sämst i världen för jag vill inte lägga ner någon tid eller energi på dem. Dock blev jag lite smått putt över att jag inte fått ett enda grattis-sms. Men i ärlighetens namn spelar det ingen roll för det är inget att fira att jag kommer ett steg närmre ålderdom och naturlig död. Antar att jag kommer ha några "grattis" på Facebook. Men dem skiter jag i. Facebook-grattis är bara sånt man skriver för att vara artig, inte för att man bryr sig.
Dock har dagen i övrigt varit bedrövlig. Jag hatar ju att fylla år och mina födelsedagar är alltid sämst i världen för jag vill inte lägga ner någon tid eller energi på dem. Dock blev jag lite smått putt över att jag inte fått ett enda grattis-sms. Men i ärlighetens namn spelar det ingen roll för det är inget att fira att jag kommer ett steg närmre ålderdom och naturlig död. Antar att jag kommer ha några "grattis" på Facebook. Men dem skiter jag i. Facebook-grattis är bara sånt man skriver för att vara artig, inte för att man bryr sig.
Auferte
Imorgon är sista dagen för mig som 20 åring. Det är ofattbart och tiden går alldeles för fort. Jag känner mig antik.
Jag vill fly från mig själv och aldrig komma tillbaka, varken till sinnet eller verkligheten, livet eller döden. Jag vill bara upphöra att existera, radera min existens och sudda bort människors minnen av mig. Göra så att hela mitt liv aldrig funnits, vara en bortglömd varelse som aldrig kommit till. Slippa vara som en sorglig sång som någon sjöng en gång, om smärta och allt det där, om kärleken som aldrig bär.
Ja tänk om man kunde göra så. Bara säga ett ord och allt försvinner som om det aldrig hänt. Bli den där "Emelie vem då?" för ingen vet att jag funnits, inte ens jag själv.
Med tiden blir det ju så, om femtio år kommer ingen veta vem jag var, men jag kan inte vänta femtio år. Jag vill radera allt nu, inte om ett tag.
Delere orbem rigidum mecum.
Jag vill fly från mig själv och aldrig komma tillbaka, varken till sinnet eller verkligheten, livet eller döden. Jag vill bara upphöra att existera, radera min existens och sudda bort människors minnen av mig. Göra så att hela mitt liv aldrig funnits, vara en bortglömd varelse som aldrig kommit till. Slippa vara som en sorglig sång som någon sjöng en gång, om smärta och allt det där, om kärleken som aldrig bär.
Ja tänk om man kunde göra så. Bara säga ett ord och allt försvinner som om det aldrig hänt. Bli den där "Emelie vem då?" för ingen vet att jag funnits, inte ens jag själv.
Med tiden blir det ju så, om femtio år kommer ingen veta vem jag var, men jag kan inte vänta femtio år. Jag vill radera allt nu, inte om ett tag.
Delere orbem rigidum mecum.
Cruciamentum
92:a bosatt i en stad från ingenstans. Hyr en liten etta och bor tillsammans med mina två katter och mitt ständiga mörker.
Jag gillar latin, djur (vegetarian sedan 2005) musik, Buffy the vampire slayer, Skins, Angel, How I Met Your Mother, spelar Tomb Raider och The Legend of Zelda.
Drömmer om att bli smal och lära mig stunts, men jag är realist och jag kommer nog aldrig bli varken smal eller lika bra som en stuntwoman.
Jag är inne på mitt tredje år som sjukskriven till 100 %. Har diagnoserna IPS (mer känt som Borderline) samt Asperger syndrom.
Jag är självdestruktiv och tycker inte om sociala situationer. Jag gillar inte närhet och blir obekväm om någon kommer nära mig, såsom för att hålla en hand på axeln eller kramas. Jag måste själv välja om jag kan komma nära någon men ingen bryr sig om vad jag vill så de tar i mig ändå.
Jag har väldigt svårt att säga nej och känner alltid att jag måste vara alla till lags. När allt blir för mycket så stänger jag ner allt och isolerar mig hemma i min lilla lägenhet. Jag svarar sällan på sms, pratar helst inte alls i telefon då jag har telefonskräck, samt att jag sällan har ork att chatta med andra på nätet. Det är inte många som står ut med mig och mina beteenden och det kan jag förstå.
Om dagarna dricker jag mycket te, röker långa silvriga Level, gosar med katterna och ser på serier eller YouTube videos. Att skriva är förstås också givet. Skriver sedan 2009 på min självbiografi, dock för min skull och ingen annans, och jag kan säga att jag är 99,9 % säker på att ingen annan kommer läsa den mer än jag.
Så ja, hej och välkommen till Cruciamentum. Bloglovin finns för den som vill följa. Klicka här.
