Luft

Vi bränner, förstör
Vi förgör allt vi kan
när vi kan
för att vi kan
För att vi måste
För att vi inte har något annat
För att vi hatar
för att vi älskar
För att vi känner
för att vi inte känner

Flyr ifrån verkligheten
men vem säger det är fel
Mitt är inte ditt och har aldrig varit ditt
Låt mig vara ifred
Jag går inte i bitar
Jag är i bitar

Du frågar inte
"var är din moral,
vart är ditt förnuft,
vart är din själ?"
För du kanske vet nu
att jag inte har någonting kvar

Allt som var
som kunde bli
som aldrig blev
som aldrig var
som aldrig är
Borta
Luft
Giftiga ångor
Andas inte

Total förstörelse
Total förgörelse
Ingen skam
Ingen ånger
Det är överspelat
Jag kan det utantill
Strunta i allt
allt struntar ju i dig

Låt mig vara
Kom inte nära
Jag hugger dig
Bort, gå din väg
Lämna mig ifred
med mina bitar
trasor och ensamhet

Jag är inte värd din tid
någons tid
någon tid
Och ingen vill ha den
Så bort, jag låter dig inte
komma nära
Bort, förstår du inte
jag är ingen
ingen är jag

Slösa inte tid på luft
Slösa inte tid på mig
Men vem pratar jag med
ingen pratar ju med mig
de vet ju
att jag är luft

.

 

Drömmar

 

Ta mig härifrån


 I decided long ago
Never let your loved ones know
Who you really are

People want the truth but never want the scars

Och du minns den du var med förakt, lite hat


 
 
Har slut på cigglys och inte en krona på kontot eller i plånboken. Blir förbannad.

Det är storm ute, åskar, blixtrar, ösregnar och blåser halv orkan nästan. Ibland tycker jag om stormar väldigt mycket, jag känner på något vis att de är som mig. Ibland är jag en storm.

Suktar efter vodka och cigaretter till tusen, skulle nästan göra vad sjutton som helst för det. Får fråga syster om hon kan låna en peng till cigg, jag hoppas det. Dör snart utan. Åtminstone blir jag vansinnig och helt förvriden i huvudet. Jag behöver någonting som är dåligt men ändå gör nytta, om ni förstår. Fan vad jag är borta nu. Vart är jag, egentligen. Inuti, alltså. Jag vet inte. Jag försvann, ännu en gång. Men vart? Vart tar man vägen egentligen?

Ilska

 
Imorgon ska jag till psykologen och jag orkar verkligen inte. Skulle egentligen varit där igår men jag hade ingen ork till att gå upp, fixa mig och ta bussen och vara bland människor så jag ringde återbud och fick tid imorgon klockan elva istället. Hur sjutton jag ska orka gå upp i tid är en bra fråga men jag får försöka. Måste även be om att ta nya blodprover vilket jag fruktar enormt för. Jag har en hemsk sprutfobi och är dessutom svårstucken som attan vilket inte gör saken bättre när det krävs minst tre stick men oftast fem innan mina sönderstuckna lemmar ger ifrån sig något blod. Men när jag träffade psykläkaren på IMA så sa hon att mina B-värden var såpass låga sist jag tog prover, vilket var ett år sedan ungefär, och att jag ligger på 80 när man ska ligga på 500 (?) om jag inte minns helt fel av vad hon sa men det var nog så. Hon ville att jag skulle ta injektioner för att det är såpass akut men jag vägrar. Jag började ta B-vitaminer igen när jag började på psykosmottagningen men jag har faktiskt bara tagit två tabletter toalt utav de 1 gånger om dagen jag ska ta dem. Jag har liksom inget intresse av att ta hand om mig själv alls och ingen ork till det ändå, men jag får se hur det blir när jag tar nya prover. Jag tar tabletter över sprutor vilken dag som helst.

Idag är en av de sämre dagarna. Kanske inte rent måendemässigt, även om det alltid är dåligt gånger en miljard, men det har varit en såpass tråkig dag och jag är så rastlös att jag skulle kunna slå sönder hela min lägenhet bara för att få gjort någonting plus att få ut lite inre agressioner. Föreställa mig att jag slår sönder mig själv och alla som jag hatat genom åren. Bara vara lite fysisk och inte bara psykisk.

Ska snart bege mig till sängen, även om jag inte är trött och ändå inte kommer somna förrän om ett bra antal timmar, men jag inbillar mig att jag kommer orka mig upp i tid om jag går och lägger mig nu även om jag vet att jag kommer vara lika trött oavsett vad. Speciellt när jag är arg, utan orsak. Är bara arg och irriterad och vill slå sönder saker. Får slå mig själv istället...

Skriver imorgon igen, om jag har ork/lust. God kväll.

.

 

IMA

 
Överdos - Ringde mobila teamet för att få prata med någon om hur dåligt jag mår - De ringer efter ambulans mot min vilja - Däckar i ambulansen, blir slagen i ansiktet för att vakna men somnar om - Vaknar på IMA utan att minnas någonting efter att kvinnan i ambulansen slappade till mig. Fick ha kvar dropp och hjärtmonitor i flera timmar efter att jag vaknat. Katetern togs bort efter ungefär en timme efter att jag vaknat medan resten satt kvar mycket längre.
Tjatade i evigheter om att jag ville ha min väska med mina kläder, men det fick jag inte av diverse anledningar jag inte begrep mig på.
Träffade tillslut psykläkaren Juno, som jag träffat förut. Kort samtal, fick åka hem.

Har städad en hel del sen jag kom hem. Hade tvättid klockan tolv egentligen, men kom hem strax efter två, så jag skyndade mig för att hinna med tills klockan fem då det är en annan som ska tvätta, men nu är klockan snart halv sex och tvätten i torktumlaren borde vara klar snart. Skrev åtminstone en liten lapp till nästa person som ska tvätta att jag ber om ursäkt för fördröjning. Men det borde inte göra så mycket då det tar ca 54-60 minuter för en tvätt i maskinen, så ingen stress där för min torktumling, men jag hatar att vara sen.

Ingen förstår att jag är en kollapsad bro som inte kan byggas upp igen. Jag är borta. Själen, hjärtat, hjärnan... borta.

I/n/s/i/d/a




Och så blir det en sådan natt igen, där allt kollapsar på en gång. Som en bro som är slarvigt byggd och bara rasar sönder flera meter ner i vattnet och alla drunknar.
Jag kvävs av mina egna andetag, varje dag året om. Nu svider dem som förgiftat och allting är bara så tomt. Det finns ingen mening med någonting, inget syfte, ingen anledning. Det finns bara frågetecken i mängder, överallt. Och kryss.

Livet är en lögn och människor är lögnare.

Tro vad du vill om mig
Ingen vet vem jag är och ingen kommer någonsin veta.