Barndomsnostalgi

Snart har jag fått ner 15 Pokémon filmer att stirra mig blind på. Har inte sett på dem sedan jag var elva-tolv så det är ett bra tag sedan, men jag fick ett sug efter att kika på dem igen häromdagen så nu har jag en del att ta igen. Det går dock enormt långsamt, har laddat ner i fem dagars tid och är på 98 % nu. Men det är mysigt att se på sådant man älskade som barn. Jag var inget galet Pokémon fan men jag köpte kort och spelade med, såg filmerna, serierna etc. Det var ju så på den tiden, vet ni. På något sätt tycker jag nog ändå den tiden som jag själv var barn på var bättre än den bild jag får av dagens barn. Det känns som att barn inte är barn längre utan går direkt till att vara tonåringar alldeles för tidigt. Tioåringar som bloggar och åttaåringar som är besatta av smink. Det är tokigt. Jag är faktiskt glad att jag växte upp på 90-talet. Det var en fin tid.


Namn:
Spara mig.
E-mail:

Bloggadress:

Kommentar:


Tro vad du vill om mig
Ingen vet vem jag är och ingen kommer någonsin veta.